×

Meddelande

EU e-Privacy Directive

This website uses cookies to manage authentication, navigation, and other functions. By using our website, you agree that we can place these types of cookies on your device.

View Privacy Policy

View e-Privacy Directive Documents

View GDPR Documents

You have declined cookies. This decision can be reversed.

Ånglok

När järnvägen mellan Hultsfred och Västerviks byggdes så utgjorde ånglok dragkraften för all trafik. Majoriteten av de svenska smalspårsångloken beställdes av de olika privata järnvägsbolag som byggde banorna. När flertalet av järnvägarna senare förstatligades kom de kvarvarande ångloken att övertas av SJ. För att kunna ersätta de sämsta ångloken kom SJ på 1940-talet att bygga en mindre serie ånglok av typen Gp, baserad på lok som tidigare tillverkats åt Västergötland – Göteborgs Järnvägar. Detta blev de enda ånglok med spårvidd 891 mm som levererades direkt till SJ. Även västerviksbanorna kom att trafikeras med Gp-lok under en kort period. Med tiden kom ångloken att fasas ut och ersättas med andra fordon med förbränningsmotor. De sista ordinarie ånglokstågen på västerviksbanorna kördes i slutet av 1950-talet och de flesta ångloken kom att skrotas. Av de ånglok som ursprungligen byggdes för västerviksbanorna finns numera endast ett bevarat och i Tjustbygdens Järnvägsförenings ägo.

Nedan presenterar föreningen olika ånglok med bild, historia och text.

SJ S2p 3037

Littera och nr: SJ S2p 3037

Tidigare littera och nr: KTsJ 15, SJ S2p 3037

Tillverkare: Kalmar Verkstad AB, Kalmar

Tillverkningår: 1919

Tillverkningsnr: 1

Längd över koppel: 9.8 m

Största tillåtna hastighet: 60 km/h

Kalmar Verkstads första lok, levererat till Kalmar-Torsås Järnväg som KTsJ 15. Loket hade vid leveransen mindre vattentankar och en spetsig sotskåpslucka, men blev ombyggt av SJ under 1940-talet.

Det gick i trafik på Kalmar-Torsås Järnväg till förstatligandet men blev senare flyttat till fd. Mellersta Östergötlands Järnvägar, där det bland annat drog det sista persontåget på sträckan Vadstena-Linköping 1963. Loket stod fram till 1984 uppställt i järnvägsparken i Kalmar, då det såldes till Museiföreningen Wadstena-Fogelsta Järnväg (WFJ) där det upprustades till kördugligt skick och sattes i trafik 1996. Loket deponerades till TJF av WFJ år 2001 och i föreningens regi är därefter loket renoverat i omgångar. Loket återvände till Vadstena 2008 men var redan året efter tillbaka i Västervik. Det är sedan 2017 avställt för en större reparation av pannan. Avsikten är att loket ska återvända till Vadstena när depositionen upphör.

 

SJ Gp 3042

Littera och nr: Gp 3042

Tidigare littera och nr: SJ Gp 3042

Tillverkare: Motala Verkstad /AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Falun

Tillverkningsår: 1943

Tillverkningsnr: [saknas]

Längd över koppel: 14,0 m

Största tillåtna hastighet: 50 km/h (40 km/h backgående)

Efter att NVHJ förstatligats 1949 kom en del äldre ånglok att ersättas av Gp-lok för godstågstjänst. De sex lok som användes i Västervik hämtades från Västergötland där de ersatts av nyleverade diesellok. Även om loktypen var vanligt förekommande på västerviksbanorna har just Gp 3042 inte någon historisk anknytning till vår bana.

Ångloken av littera Gp har sitt ursprung hos Västergötland-Göteborgs Järnvägar som köpte in två lok av denna typ 1916. De kom 1937 att följas av ytterligare två. När SJ behövde köpa nya smalspårsånglok för att ersätta äldre privatbanelok kom man att välja samma konstruktion. Den första serien på tre lok utgjorde av Gp 3041-3043. Vid leveransen från Motala Verkstad kom de att köras för egen maskin via bland annat Ringstorp-Västervik-Hultsfred. De kom dock aldrig att användas norr om Hultsfred i ordinarie tjänst. Däremot kom Gp 3043 att användas för det sista ångloksdragna persontåget mellan Västervik och Norsholm 1964.

Gp 3042 levererades till Växjö från Motala Verkstad den 25 oktober 1943. Det ingick i en serie på tre lok, 3041-3043 och dessa gick som dragkraft i tunga godståg Växjö-Hultsfred och Växjö-Oskarshamn. 1954 var det dags för storrevision vid Åhaga huvudverkstad utanför Borås, vilket var den sista större revisionen som loket fick.

Loket kom tillbaka till Växjö i augusti 1954 och stannade där till 1957 till då loket flyttades till lokstationen vid Kalmar Södra och stod där som reservlok. I början av 1960-talet var tiden som driftlok för 3042 över, då de dieseldrivna Tp-loken ersatte ångloken i den tunga godstågstjänsten. Loket ställdes istället upp som beredskapslok i Torsås lokstall efter en rostskyddsbehandling.

Efter att Kalmar – Torsås lagts ner 1965 flyttades loket tillbaka till Kalmar Södra innan det slopades av SJ 1968 men stod kvar till 1969 då loket flyttades till lokstallet i Rockneby. Framtiden var osäker, men den 30 oktober 1972 överfördes 3042 till Sveriges Järnvägsmuseum. 1977 köptes loket av Växjö kommun, men ingenting hände och 1981 signalerade kommunen att loket var till salu.

1980 bildades Järnvägsföreningen Smålandsspåret med ambitionen att rusta Gp 3042 till körbart skick. Tillsammans med personal från SJ driftverkstad i Växjö sattes 1982 renoveringsarbetet igång, något som visade sig vara svårt då sprickor upptäcktes i fyrboxen. När Föreningen Smålandsspåret upplöstes såldes loket av Växjö kommun till Föreningen Smalspåret Växjö-Västerviks lokalavdelning i Växjö, FSVV.

I efterdyningarna av VHVJs konkurs 1992 fanns inte längre någon som kunde betala stallplatshyran i Växjö, varvid ägarna, FSVVs lokalavdelning i Växjö, tillsammans med Anten-Gräfsnäs Järnväg (AGJ) skrev ett depositionsavtal på 15 år. Loket hämtades 1994 av AGJ och renoveringsarbetet återupptogs. Skadan i fyrboxen visade sig även fortsättningsvis ställa till problem och efter flera misslyckade försök avstannade arbetet och AGJ ville inte, fullt förståeligt, satsa mer resurser om man inte kunde få disponera loket under en lång tid framöver. Efter förhandlingar mellan FSVV och TJF beslöt att loket skulle tas tillbaka till Småland.

Loket ankom Västervik den 26 oktober 2009 från AGJ och har därefter ställts upp i lokstallet. Något arbete har inte bedrivits på loket, då övriga ånglok krävt alla resurser. Loket står dock skyddat inomhus och någon gång i framtiden kanske det blir ett körbart lok även av Gp 3042.


SJ Np 3050

Littera och nr: Np 3050

Tidigare littera och nr: SÖJ 6, ÖJ 6, SJ Np 3050

Tillverkare: AB Motala Verkstad, Motala

Tillverkningsår: 1920

Tillverkningsnummer: 664

Längs över koppel: 8,3 m

Största tillåtna hastighet: 45 km/h

Loket levererades 1920 från Motala Verkstad med tillverkningsnummer 664. Beställare var Södra Ölands Järnväg, SÖJ. Vid SÖJ fick loket nummer 6. Efter att de två järnvägsbolagen på Öland slagits samman 1928 till Ölands Järnvägar, ÖJ, inköptes ytterligare tre likadana maskiner med nummer 10 – 12. Totalt tillverkade Motala Verkstad 19 lok av denna typ till olika smalspåriga järnvägar under åren 1912 till 1946. SÖJ 6 blev i och med sammanslagningen 1928 ÖJ 6.

Ölands Järnvägar förstatligades 1947 och ÖJ 6 märktes om till SJ Np 3050. Loket tjänstgjorde i godstågen på ön fram till mitten av 1950-talet då dieseldrivna lokomotorer i allt större utsträckning ersatte ångloken. 1961 nedlades all järnvägstrafik på Öland och alla kvarvarande ånglok utom Np 3050 skrotades. 

Loket blev museilok 1962 och deponerades av Sveriges Järnvägsmuseum hos Ölands Hembygdsförbund som ställde upp det tillsammans med några vagnar utanför Borgholms f.d. järnvägsstation. Loket blev dock utsatt för vandalisering och flyttades inomhus till Ölands Motormuseum 1979. Tjustbygdens Järnvägsförening övertog depositionen av loket 1989 och transporterade det till Västervik.

En renovering påbörjades 1989, men avstannade redan 1992. 2011 såldes loket till Tjustbygdens Järnvägsförening tillsammans med personvagnen Bp 340 och tunntendern Qv 500. De senaste åren har renoveringen återupptagits, pannan är helt genomgången och hjulaxlarna har renoverats på en extern verkstad i Tyskland.

 

SJ L18p 3147

Littera och nr: SJ L18p 3147

Tidigare littera och nr: HWJ 22, NVHJ 22

Tillverkare: Nydqvist & Holm AB, Trollhättan,

Tillverkningsår: 1907

Tillverkningsnummer: 848

Längd över koppel: 12.4 m

Största tillåtna hastighet: 60 km/h (40 km/h backgående)

Tjustbygdens Järnvägsförenings första ånglok och det lok som verksamheten i Västervik grundades kring. Loket har en lång historia och var flera gånger nära att skrotas. 

Loket levererades från NOHAB 1907 som HWJ 22 och och användes till en början i först hand för persontågstjänst. Det kom från Trollhättan till Norsholm i delar där det monterades och sedan provkördes. Maskinen var Västerviksbanornas första lok med överhettare i ångpannan. Vid leveransen var största tillåtna hastighet satt till 57 km/h. Senare justerades maxhastigheten till 60 km/h. När nya persontågslok levererades 1914 kom HWJ 22 att användas mer till godstågstjänst. När bolaget NVHJ bildades 1924 fick alla fordon den nya ägarsignaturen och således märktes loket om till NVHJ 22. Därefter var det dags för ny omlittrering efter förstatligandet 1949, då NVHJ 22 döptes om till L18p 3147. Året därpå genomgick loket storrevision vid Kalmar Verkstad och bl.a. byggdes förarhytten om och tendern fick ett utökat kolförråd. Loket gick under SJ-tiden enbart i godstågstjänst, men redan 1954 kom avlösningen i form av de starkare godstågsmaskinerna littera Gp och senare kom dieselloken littera Tp och ångloksepoken började lida mot sitt slut. 

Bland de sista gångerna som lokets användes i SJ-tjänst var den 17 februari 1955, då loket användes i ett snöplogståg mellan Västervik och Norsholm. I september 1955 skrev distriktschefen i Norrköping att loket borde skrotas på grund av dåliga gångegenskaper. Maskintekniska byrån ville däremot att loket skulle sparas som beredskapslok och det skickades till Kalmar Verkstad där pannan byttes mot en begagnad. 3147 transporterades därefter till Valdemarsvik för placering i lokstallet där som beredskapslok.

I början av 1960-talet flyttades loket från Valdemarsvik till Norrköping Östra och den 24 april 1963 beslutade SJ att loket ska skrotas, men detta beslut upphävdes ett halvår senare, den 10 oktober 1963, då Järnvägsmuseum begärde att få ta hand om loket och ställa upp det som museilok i Västervik. Wilhelm Häggström, anställd som signalreparatör vid SJ var den som var pådrivande och som såg till att Sveriges Järnvägsmuseum grep in. Loket anlände till Västervik under 1964 och fick då tillbaka sin gamla NVHJ-märkning. Tanken var att ställa upp loket på Kulbacken i Västervik, men man upptäckte att loket var för tungt för att transporteras över Stegeholmsbron så loket fick stå kvar i hamnen. Först under våren 1971 flyttades loket till ett spår bakom rälsbussgaraget vid Hallströmsgatan och där fick det stå ända till den 6 juni 1979 då loket lyftes tillbaka på SJ-spår. Flytten arrangerades av ett par personer som några månader senare, den 11 september 1979 officiellt bildade Tjustbygdens Järnvägsförening.

Föreningens ambition var att renovera loket och man satte igång direkt och två år senare, den 19 september 1981 provkördes loket första gången mellan Västervik och Jenny. Året efter, i augusti 1982 startades ångtågstrafik i föreningens regi mellan Västervik och Verkebäck. Den 18 april 1983 blev föreningen ägare av loket efter att ha köpt det av Sveriges Järnvägsmuseum. Loket användes inte bara på smalspårsjärnvägen Hultsfred - Västervik utan var flitig gäst hos andra föreningar och på olika platser.

1981 deltog loket i SJs 125-årsjubileum och ståemde på överföringsvagn deltog loket som enda smalspårslok i fordonsparaden på Värtabanan i Stockholm. 1985-86 och 1993-95 lånades loket ut till museibanan Upsala-Lenna Jernväg och under under hösten 1988 besökte loket Wadstena-Fogelsta Jernväg. När loket återkom till Västervik 1995 efter sitt andra besök i Uppsala väntade en långvarig och omfattande renovering. Bland annat tillverkades en ny asklåda, pannan höjdes, tubsatsen byttes ut och belysningen byttes ut från gas till elektrisk. Lagom till evenemanget "Järnvägen 150 år" i Västervik 25-28 maj 2006 kunde loket återigen sättas i trafik, denna gång märkt som L18p 3147.

Loket användes sedan flitigt i trafiken fram till 2017 då loket ställdes av på grund av slitna takstagsbultar. I dagsläget pågår inget arbete på loket, då de andra två ångloken, Np 3050 och S2p 3037 ligger närmast till hands att få färdiga.

Ovanstående information är hämtad ur en artikel i föreningens tidning "Västervikingen", nr 1-2/2007 av Jakob Kindesjö m.fl.

 

Medlemsaktiviteter

27-28/11: Arbetshelg verkstaden

11/12: Julfest och arbetshelg verkstaden

Stöd verksamheten

Läs mer om hur du kan stödja vår verksamhet

Stöd verksamheten

Antal bytta sliprar 2021

2723 (uppdaterat 18/11)

2020 byttes 3704 sliprar

© 2018 Tjustbygdens järnvägsförening