×

Meddelande

EU e-Privacy Directive

This website uses cookies to manage authentication, navigation, and other functions. By using our website, you agree that we can place these types of cookies on your device.

View Privacy Policy

View e-Privacy Directive Documents

View GDPR Documents

You have declined cookies. This decision can be reversed.

NVHJ BC3 31

Littera och nr: NVHJ BC3 31

Tidigare littera och nr: WB AC 30, NVHJ BC3 31, SJ Tjv 41, SJ Tjv 613707

Tillverkare: Ljunggrens Verkstads AB, Kristianstad 1901

Vagnen tillverkades för Westervik-Åtvidaberg-Bersbo Järnväg som kombinerad första och tredjeklassvagn med beteckningen WÅB AC 30. Vid Hultsfred-Westerviks Järnväg fanns en likadan vagn, HWJ AC 50. Vagnarna var vid leveransen utrustade med moderniteter som fria länk-axlar för bekvämare gång och lanternin för dagsljusinsläpp. I första klass fanns speciell damkupé. De saknade dock övergångsmöjlighet till andra vagnar, vilket fanns på nästan alla nylevererade vagnar vid denna tid.

När Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar (NVHJ)  bildades genom sammanslagning av järnvägarna mellan Hultsfred och Norsholm, fick vagnen beteckningen NVHJ BC3 31. Tidigare första klass ändrades till andra klass utan att någon ändring i inredningen gjordes. 1943 medverkade vagnen i filmen "I mörkaste Småland" och 1947 ställdes vagnen av. Sedan SJ övertagit NVHJ byggdes vagnen 1952 om till undervisningsvagn för Maskinsektionen, SJ VIII D 38 Ms TJV 41, med placering vid Norrköping Östra. 1961 ändrades numreringen av tjänstevagnarna och vagnen blev SJ I D 2 Ms TJV 613707. Vagnen överfördes till Sveriges Järnvägsmuseum 1963 och deponerades hos Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening.

1981 överfördes depositionen till Tjustbygdens Järnvägsförening som 1983 köpte vagnen. Den rustades upp av TJF i början av 1980-talet. Upprustningen stämmer inte med tidigare utförande, bland annat då det lagts in en alldeles för modern matta. Även sofforna i andraklassavdelningen är av fel typ och damkupén saknar inredning. Vagnen kom att användas i trafik fram till 1992 och stod sedan avställd i nästan tio år. Därefter användes den ett fåtal gånger innan den ställdes av igen 2006. Numera väntar den på renovering och förhoppningen är att kunna återställa inredningen till ett utförande som stämmer bättre med det vagnen hade då den gick i trafik hos NVHJ.

 

NVHJ C4 52

Littera och nr: C4 52

Tidigare littera och nr: ? C ??, NVHJ CF 52, NVHJ C4 52, SJ CFp 414,  SJ VIII D 38 Bs Tjv 12,  SJ I D 2 Bs TJV 612504

Tillverkare: AB Atlas, Stockholm, 1878

Tillverkningsår: 1878

Vagnen var ursprungligen en ren tredjeklassvagn med 28 sittplatser. På grund av NVHJs bristfälliga arkiv är tyvärr inte vagnens ursprungliga identitet känd, årtalet på tillverkarskylten är i dag det enda som med säkerhet går att fastställa om dess historia. Vagnen tillverkades sannolikt för Westervik-Åtvidaberg-Bersbo Jernväg, WÅB, eller Hultsfred-Westerviks Jernväg, HWJ. Omkring 1930 byggdes den, tillsammans med två likadana vagnar, om med en liten konduktörskupé i ena änden samtidigt som skruvbroms monterades. Efter ombyggnaden blev antalet sittplatser 18. Vid denna tid var NVHJ, Norsholm – Västervik – Hultsfreds Järnvägar, ägare till vagnen som fått beteckningen NVHJ C4 52 och den kom mest att tjänstgöra som konduktörsvagn i godstågen. Vid SJ fick vagnen 1949 identiteten SJ CFp 414 men slopades som trafikvagn redan 1951. 

1952 blev vagnen tjänstevagn, SJ VIII D 38 Bs TJV 12, med placering vid banavdelningen i Linköping. 1961 ändrades beteckningen till I D 2 Bs TJV 612504. Vagnen medfördes i arbetståg som logementsvagn. Den överfördes till Sveriges Järnvägsmuseum som deponerade den hos Tjustbygdens Kulturhistoriska förening 1963. De överlät 1981 depositionen till Tjustbygdens Järnvägsförening som i sin tur köpte vagnen av SJ 1983.

Vagnen renoverades och sattes i trafik under föreningens tidiga år men renoveringen gjordes tyvärr inte efter någon historisk förebild. Numera används den sparsamt vid trafiktoppar.

 

NVHJ C4 53

På bilden ovan är vagnen inte lastad på sitt eget underrede, utan på NNsp 323168. På bilden nedan visas vagnens riktiga underrede.

Littera och nr: C4 53

Tidigare littera och nr: HWJ C 56, NVHJ CF 53, NVHJ C4 53, SJ CFp 415, SJ VIII D 38 Bs Tjv 13,  SJ I D 2 Bs TJV 612505

Tillverkare: Ljunggrens Verkstads AB, Kristianstad

Tillverkningsår: 1894

 

Vagnen är av liknande konstruktion som NVHJ C4 52 men ingick i en kompletteringsbeställning som gjordes 1894. Trots att det bara skiljer 16 år mellan leveranserna var vagnen omodern då den kom. Att Hultsfred-Westerviks Jernväg beställde en så gammal konstruktion kan ha sin förklaring i att man vid trafikförvaltningen NVHJ så länge som möjligt ville hålla fast vid den från början bestämda vagnsstandarden. Vid Västerviksbanorna fanns totalt 30 vagnar av liknande modell. Samtliga kom att finnas kvar till 1920-talet då NVHJ gjorde en större genomgång av vagnparken och en del äldre vagnar skrotades eller gjordes om till godsvagnar. De vagnar som blev kvar kom att få nytt nummer och HWJ C 56 blev NVHJ CF 53. De återstående vagnarna kom främst att användas i lokaltåg på sträckorna Västervik-Ankarsrum, Västervik-Gamleby och Vimmerby-Spångenäs. Vid förstatligandet av NVHJ 1949 kom vagnen att bli SJ CFp 415.

Vagnen togs ur trafik i början av 1950-talet och byggdes om till logementsvagn med placering i Ringstorp, där den bland annat användes vid rivningen av banan mellan Linköping och Ringstorp 1965. Vagnen kom sedan att ställas upp i Linköping tillsammans med andra fordon som reserverats för att eventuellt bevaras av Järnvägarnas Museiförening. Fordonen kom att stå kvar i väntan på beslut om bevarande men det dröjde. Till sist bad SJ föreningen att bestämma sig för tio fordon som skulle sparas, detta då man tröttnat på att fordonen stod kvar. CFp 415 ingick inte bland de fordon man avsåg att spara. Skrotbeslut för vagnen togs under 1968 men den kom istället att köpas från SJ av en privatperson för 600 kr. Den kom sedan att lånas ut till Järnvägarnas Museiförening en period. Vagnen hamnade i lokstallet i Vadstena en period då dåvarande Västra Östergötlands Järnvägsförening önskade rusta upp vagnen. Någon renovering genomfördes aldrig så vagnen hämtades från Vadstena och var under många år uppställd i Norsholm. Under 2008 beslöt ägaren att vagnen skulle skänkas till Tjustbygdens Järnvägsförening och vagnen transporterades till Västervik i december 2009. Vagnen är avställd i väntan på renovering.

 

SRJ Bo 92

Tidigare littera och nr: SRJ Co 92, SRJ Bo 92, SJ Bop 904, SJ BP 904, SLJ BP 904

Tillverkare: Waggonfabrik Bautzen, Bautzen, Tyskland

Tillverkningsår: 1937

Vagnen levererades tillsammans med ytterligare fyra vagnar från Tyskland till Stockholm – Roslagens Järnvägar 1937. Ursprungligen hade vagnarna öppna plattformar men de byggdes senare in med vestibuler för att minska obehaget med drag och utkylning i samband med dörröppning vid de många uppehållen utmed banan. Belysningen skedde vid leveransen med acetylengas. Vagnskorgarna är av stål och plåtklädda. Färgsättningen var ursprungligen brunröd men i slutet av 1950-talet målades vagnarna om i Roslagsbanans gröna färgsättning.

Vid SRJ hade vagnen beteckningen Co 92 och efter 1956 Bo 92. Vid SJ:s övertagande av Roslagsbanans fordon 1959 dröjde det till 1961 innan vagnarna började märkas om och de nya identiteterna blev SJ Bop 904. 1970 ändrades beteckningen till BP 904. Vagnen ingick i affären när Stockholms Läns landsting köpte de södra roslagsbanorna från SJ 1972 och kom att användas i trafik till 1992.

Vagnen var tänkt att köpas Tjustbygdens Järnvägsförening men likviditetsbrist gjorde att den kom att inköpas av Förvaltnings AB Smålandsbanan. Den deponerades hos Tjustbygdens Järnvägsförening och överfördes till föreningen 1998. 2001 kunde den tas i trafik efter att ha stått avställd i Jenny sedan 1993. Ommålad 2004

Vagnen har renoverats av föreningen och återfått ett utförande som liknar det som vagnen hade på 1950-talet.

 

SLJ UBzp 108

 

Tidigare littera och nr: SRJ Bo 126, SJ Bop 937, SJ BP 937, SLJ BP 937, SLJ UBp 108, SLJ UBxp 108, SMAB UBp 108

Tillverkare: AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Arlöv

Ombyggd: Kalmar Nohab AB, Trollhättan

Tillverkningsår: 1956

Ombyggnadsår: 1985

Det södra roslagsbanenätet närmast Stockholm övertogs från SJ av landstinget 1972. Under många år var banornas framtid oviss och det fanns långt gångna planer på att ersätta trafiken med bussar och tunnelbana. Trafiken utfördes med en blandad fordonsflotta bestående av lok, motorvagnar och personvagnar av blandad ålder. Denna trafikform krävde antingen tidskrävande rundgångar med lok vid riktningsbyten alternativt att man medförde två motorvagnar i tågen, en i vardera änden. För att rationalisera driften byggdes 18 personvagnar på mitten av 1980-talet om till manövervagnar. Den först ombyggda vagnen fick littera BUp, vilket snabbt gjorde att manövervagnar kom att kallas ”buppar”. Senare kom litterat att ändras, först till UBp och senare UBxp. Manövervagnarna gjorde att trafiken kunde utföras effektivare då man frigjorde motorvagnar, alternativt spårkapacitet vid vändningarna.

I början av 1990-talet började nya enhetliga motorvagnståg levereras till Roslagsbanan och de äldre fordon kunde undan för undan fasas ut och ersättas. Manövervagnstågen som var relativt moderna var bland de fordon som gick i trafik längst men 1993 började även dessa mönstras ut för att vara helt borta 1994. De flesta manövervagnarna kom att hamna hos Småländska Smalspåret AB i Växjö som delbetalning för hyra av ett Tp-lok. Det fanns planer på att bygga om manövervagnarna till dieseldrivna motorvagnståg, något som av flera orsaker aldrig kom att genomföras. UBxp 108 kom att disponeras av Tjustbygdens Järnvägsförening som 1999 gjorde en mindre ombyggnad av manöversystemet för att möjliggöra manövrering av en lokomotor av typ Z4p från den. Litterat kom då att bli UBzp. Det huvudsakliga skälet till ombyggnaden var att kunna ersätta rälsbussar i den pendeltrafik som då kördes vid den årliga Hultsfredsfestivalen.

I samband med att Småländska Smalspåret AB avvecklades efter flera år i likvidation så kom UBzp 108 att köpas av Tjustbygdens Järnvägsförening 2005. Numera finns inte längre någon festivalverksamhet i Hultsfred så vagnen är avställd utan trafikuppgifter.

 

SRJ Bo 112

Littera och nummer: SRJ Co 112

Tidigare littera och nr: SRJ Co 112, SRJ Bo 112, SJ Bop 923, SJ BP 923, SLJ BP 923

Tillverkare: Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping, 1948

Bo 112 tillhör en serie på åtta vagnar som levererades under åren 1948-49 till Stockholm-Roslagens Järnvägar. Ursprungligen hade de littera Co och var tredjeklassvagnar, något som ändrades 1956 då gamla förstaklass avskaffades så att dåvarande andraklass blev förstaklass och tredjeklass i sin tur blev andraklass. Vagnarna var avsedda för trafiken mellan Stockholm och Norrtälje och mer påkostade än liknande personvagnar för linjerna närmare Stockholm. De kom därför att kallas ”Norrtäljepass”. Efter hand som persontrafiken lades ned på det norra roslagsbanenätet kom vagnarna att användas i trafik av mer lokal karaktär, vilket bland annat innebar att toaletterna togs bort och ersattes av barnvagnsutrymme.

I samband med att nya fordon levererades till Roslagsbanan under 1990-talet så togs vagnarna ur trafik och såldes. Fyra av vagnarna kom att hamna hos Småländska Smalspåret AB i Växjö. BP 923, som vår vagn kallades efter 1970, kom att bli en av två roslagsvagnar som Småländska Smalspåret AB använde i sin trafik. Den kom att användas under två veckoslut i december 1995 för trafik mellan Växjö och Klavreström i samband med att den sträckan blev 100 år. Inför denna trafik återfick vagnen rödbrun färgsättning men någon större upprustning gjordes inte.

Vagnen kom under 1997 att hamna på järnvägen mellan Hultsfred och Västervik och disponerades en period av Tjustbygdens Järnvägsförening. När Småländska Smalspåret AB upplöstes efter en flerårig likvidation kom BP 923 ingå bland de fordon som 2005 köptes av Tjustbygdens Järnvägsförening. Vagnen renoverades samma år och har bland annat återfått sin tidigare invändiga färgsättning och identiteten SRJ Bo 112. Med sin komfort och många sittplatser har den gjort god tjänst i föreningens lokdragna tåg under många år.

SJ Fp 165

Littera och nummer:  Fp 165

Tidigare littera och nummer: SJ F 232 / SJ Fp 165 / SJ FVP 165

Tillverkare: Kalmar Verkstads AB, 1944

För att möjliggöra transport av resgods i lokdragna tåg och även för att skapa ett utrymme för konduktörspersonalen har det funnits olika lösningar. På sträckor med mycket resgods hade man ofta en hel vagn i tåget avsedd för detta, medan man i andra fall kunde nöja sig med att låta halva vagnen vara för resgods och andra halvan upplåten för resande eller Posten. Fp 165 är en representant för det första exemplet och har sitt ursprung från början av 1940-talet när Stockholm-Roslagens Järnvägar behövde förstärka sin vagnpark med nya resgodsvagnar. En beställning baserad på en tidigare levererad typ av stor godsfinka med högt tak, öppen plattform i ena änden och ett litet utrymme för tågpersonalen gjordes hos Kalmar Verkstads AB. Den kom att levereras som SRJ F 232 och blev vid förstatligandet av roslagsbanorna SJ Fp 165.

Resgodshanteringen på roslagsbanorna minskade i början av 1970-talet men Fp 165 hann få beteckningen FVP 165 innan den togs ur trafik. Den såldes till tre privatpersoner aktiva vid Jädraås-Tallås Järnväg i Gästrikland, för att användas som övernattningslokal där. Användandet minskade med åren, och i mitten av 2000-talet var vagnen i behov av en större renovering. Den kvarvarande ägaren valde då att från 2007 deponera vagnen till TJF under förutsättning att TJF gjorde i ordning vagnen till trafikvagn, vilket skedde under år 2010 med en kompletterande takrenovering 2015. Vagnen har använts i trafik sedan 2011.

 

SJ BFp 278

Littera och nr: BFp 278

Tidigare littera och nr: KTsJ AC 1339, KTsJ C 1339, SJ ECb 278, SJ ECp 278, SJ ECFp 278,  SJ CFp 278, SJ BFp 278, SJ BFVP 278

Tillverkare: Kalmar Verkstads AB, Kalmar

Tillverkningsår: 1918

Vagnen tillverkades för Kalmar–Torsås Järnväg, KTsJ, och var ursprungligen en kombinerad första- och tredjeklassvagn, AC 1339. Efter ombyggnad till enbart tredje klass fick vagnen beteckningen C 1339. Efter Kalmarbanornas förstatligande 1941 övertogs vagnen av SJ som ECb 278. 1944 ändrades litteran till ECp. 1945 byggdes vagnen om vid Kalmar Verkstad från en ren personvagn till en kombinerad person- och resgodsvagn. Ny littera blev CFp, vilket ändrades till BFp 1956. En vanlig tjänstgöring för vagnen var som konduktörsvagn i godstågen mellan Växjö och Hultsfred  och fram till 1963 även mellan Växjö och Oskarshamn.

Godstrafiken på banan mot Hultsfred drogs in etappvis och efter 1965 återstod bara sträckan Växjö-Norrhult. Vagnen fanns kvar vid SJ:s litterareform 1970, då den fick littera BFVP. Den slopades 1971 och året efter överfördes vagnen till Sveriges Järnvägsmuseum. Planerna var att låta vagnen ingå i ett museitågsätt som skulle ställas upp i Växjö kommun. 1977 köpte kommunen vagnen av SJ. 1980 bildades Järnvägsföreningen Smålandsspåret som bland annat hade för avsikt att ta hand om BFp 278. De hade ingen möjlighet att förvara vagnen inomhus och eftersom den var illa medfaren av sin långa utomhusvistelse kom den istället att deponeras hos Tjustbygdens Järnvägsförening 1982. Efter en enklare upprustning kunde vagnen tas i trafik 1982 och fortsatte att gå i föreningens tåg till 1989 då den ställdes av för en mer omfattande upprustning då bland annat hela taket byttes.

1989 blev även året då Järnvägsföreningen Smålandsspåret upplöstes och Växjö kommun sålde de järnvägsfordon man ägde till Föreningen Smalspåret Växjö-Västerviks lokalavdelning i Växjö. Sedan 1995 är vagnen åter i trafik och den används flitigt i föreningens loktåg.

 

SJ Bp 340

Littera och nr: Bp 340

Tidigare littera och nr: SÖJ C 14, ÖJ C 14, SJ ECp 340, SJ Cp 340, SJ Bp 340

Tillverkare: AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping

Tillverkningsår: 1909

Vagnen ingick i den första personvagnsleveransen till SÖJ, Södra Ölands Järnväg. Den var en tredjeklassvagn och fick beteckningen SÖJ C 14. Bolaget öppnade banan mellan Borgholm och Färjestaden 1909 och året därpå öppnades sträckan Färjestaden – Ottenby. Vid leveransen var vagnen plåttäckt, saknade toalett och hade 40 sittplatser. 

1928 slogs SÖJ samman med Borgholm-Böda Järnväg, till ett Ölands Järnvägar, ÖJ. Vagnen fick då beteckningen ÖJ C 14. Runt 1930 kom vagnen att renoveras och plåtklädseln på sidorna ersattes med stående träpanel. Den fick även en värmepanna installerad som komplement till ångvärmen. 1947 förstatligades ÖJ och ÖJ C 14 inregistrerades vid SJ som ECp 340.  I samband med förstatligandet kom vagnen att utrustas med toalett. 1948 ändrades litteran till Cp och 1956 till Bp. Den kom att användas i trafik till 1958 då den slopades. 1961 lades järnvägen på Öland ned och Sveriges Järnvägsmuseum deponerade ångloket Np 3050 (fd SÖJ 6) och några vagnar, däribland Bp 340, för uppställning vid Borgholms f.d. järnvägsstation. Tågsättet blev dock kraftigt vandaliserat vid flera tillfällen och flyttades 1979 inomhus till Ölands motormuseum.

1989 övertog Tjustbygdens järnvägsförening depositionen av ångloket, personvagnen samt en vaggenvagn. Vagnen Bp 340 kom att användas i föreningens trafik till slutet av 1990-talet då den var i stort behov av renovering. Den kom att ställas av i för renovering men blev stående i flera år innan arbetet tog fart. Tjustbygdens Järnvägsförening kunde 2011 köpa vagnen från Järnvägsmuseum. Samma år kom renoveringen igång igen, bland annat tack vare ett ekonomiskt bidrag från Konung Gustav VI Adolfs fond för svensk kultur och 2014 kunde den åter tas i trafik efter en totalrenovering där stora delar av korgen samt hela taket bytts.

 

SJ Bp 439

Littera och nr: Bp 439

Tidigare littera och nr: VB C 30, SJ Cp 439, SJ Bp 439

Tillverkare: AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping, 1916

Tillverkningsår: 1916

Bp 439 ingick i en leverans av två likadana vagnar till Norrköping-Söderköping-Vikbolandets Järnväg, där de fick beteckningarna C 30 och 31.

Banan kallades allmänt för Vikbolandsbanan och banans fordon bar signaturen VB. Vagnarna var de två största tvåaxliga vagnar som tillverkats för svenska smalspårsbanor. Vid leveransen hade vagnen fernissade träbänkar och innerväggarna var täckta med pärlspontpanel. Vagnen moderniserades senare genom att innerväggarna täcktes med masonit och bänkarna fick tagelstoppning med plyschklädsel.

När Vikbolandsbanan förstatligades 1950 inregistrerades VB C 30 som SJ Cp 439. När SJ övertagit vagnen byggdes takets ändpartier om till ett rakare utförande som var lättare att underhålla. Vid klassreformen där förstaklass slopades 1956 ändrades vagnens littera till Bp. De flesta lokdragna persontågen hade ersatts med rälsbussar vid denna tid och vagnarna fick allt färre trafikuppgifter. Bp 439 kom därför att tjänstgöra som manskapsvagn i olika arbetståg. 1963 slopades vagnen och ställdes upp som museiföremål tillsammans med ett ånglok i Målilla hembygdspark. I slutet av 1982 gjordes en bytesaffär varvid Bp 439 hamnade hos Tjustbygdens Järnvägsförening och BGV 452 kom att hamna i Målilla. När vagnen kom till Västervik hade den krökt ramverk, troligen som följd av en urspårning. För att kunna sätta vagnen i trafik var detta tvunget att rätas ut, vilket gjordes våren 1983. Vagnen kom sedan att användas i föreningens trafik fram till 1998 då den ställdes av för en omfattande renovering. I samband med renoveringen byttes bland annat ena vagnssidan ut helt. Den kom åter i trafik år 2000 och har sedan dess använts i trafiken.

 

SLJ BP 889

[bild saknas]

Littera och nr: BP 889

Tidigare littera och nr: SRJ Co 77, SRJ Bo 77, SJ Bop 889, SJ BP 889, SLJ BP 889

Tillverkare: Waggonfabrik Bautzen, Bautzen, Tyskland

Tillverkningsår: 1920

 Vagnen ingick i en beställning på tio vagnar som Stockholm-Roslagens Järnvägar gjorde hos Waggonfabrik Bautzen i Tyskland. Den har plåtklädd trästomme och var från början utrustad med öppna plattformar. Den kom att användas i trafiken på roslagsbanenätet till början av 1990-talet. 1992 såldes den till Museiföreningen Wadstena-Fogelsta Järnväg. Där kom den att stå avställd  innan den hamnade hos Tjustbygdens Järnvägsförening 2008. Vagnen används inte i trafik utan väntar på renovering.

 

SLJ BP 895

Littera och nr: BP 895

Tidigare littera och nr: SRJ Co 83, SRJ Bo 83, SJ Bop 895, SJ BP 895, SLJ BP 895, SMAB BP 895

Tillverkare: Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping

Tillverkningsår: 1954

Vagnen ingick i en leverans av fem moderna stålvagnar som på 1950-talet levererades i fem exemplar till Stockholm – Roslagens Järnvägar, SRJ, för trafik på Roslagsbanan norr om Stockholm. Plattformarna var redan från början inbyggda med vestibuler och utformade för att möjliggöra snabb av- och påstigning på den stationstäta banan.

Vagnen var den första vagn som levererades med Roslagsbanans nya gröna färgsättning. Idén till den gröna färgen kom från Schweiz och anledningen till förändringen var att färgen ansågs tåla smuts och damm bättre än den klassiska brunröda vagnfärgen. 

Vid klassreformen 1956 ändrades vagnens littera till Bo. Då SRJ införlivades med SJ 1959 fick vagnen identiteten SJ Bop 895. I och med SJ:s försäljning av Roslagsbanans 1972 till Storstockholms Lokal-trafik, genom det landstingskommunala bolaget Roslagsbanan, blev vagnen RB BP 895. När Roslagsbanan i mitten av 1980-talet införde manövervagnsdrift så anpassades de stålvagnar som inte byggdes om till att bli mellanvagnar i manövervagnstågen. BP 895 kom därför att som första vagn få genomgående elledningar för detta och även genomgående matarledning för tryckluft. När vagnparken på Roslagsbanan moderniserades i mitten av 1990-talet köptes vagnen av Småländska Smalspåret AB som i sin tur sålde den till TJF 1997. Efter yttre ommålning så togs den i trafik redan samma år. De första åren användes den flitigt i föreningens trafik men efter hand som andra vagnar renoverades kom den mer och mer att bli förstärkningsvagn vid trafiktoppar. 2014 påbörjades ombyggnad till serveringsvagn och vagnen är numera målad rödbrun för att bättre smälta in tillsammans med våra övriga SRJ-vagnar. Ombyggnaden är ännu inte slutförd.

 

SLJ BP 897

[bild saknas]

Littera och nr: BP 897

Tidigare littera och nr: SRJ Co 85, SRJ Bo 85, SJ Bop 897, SJ BP 897, SLJ BP 897, SMAB BP 897

Tillverkare: AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping

Tillverkningsår: 1954

Vagnen ingick i samma leverans som BP 895 till Stockholm-Roslagens Järnvägar. Den kom till Småland 1994 då Småländska Smalspåret AB blev ägare till vagnen. I likhet med de flesta andra vagnar som företaget övertog från Roslagsbanan så kom BP 897 att utsättas för skadegörelse vilket bidrog till att inredningen förföll när det inte längre fanns några fönster som skyddade mot vädrets inverkan. 2004 såldes vagnen till Tjustbygdens Järnvägsförening. Någon renovering är ännu inte påbörjad men vagnen står numer inomhus för att bromsa ytterligare förfall.

 

SLJ BP 903

[bild saknas]

Littera och nr: BP 903

Tidigare littera och nr: SRJ Co 91, SRJ Bo 91, SJ Bop 903, SJ BP 903, SLJ BP 903

Tillverkare: Waggonfabrik Bautzen, Bautzen, Tyskland, 1937

Tillverkningsår: 1937

Vagnen levererades tillsammans med ytterligare fyra vagnar från Tyskland till Stockholm – Roslagens Järnvägar 1937. Ursprungligen hade vagnarna öppna plattformar men de byggdes senare in med vestibuler för att minska obehaget med drag och utkylning i samband med dörröppning vid de många uppehållen utmed banan. Belysningen skedde vid leveransen med acetylengas. Vagnskorgarna är av stål och plåtklädda. Färgsättningen var ursprungligen brunröd men i slutet av 1950-talet målades vagnarna om i Roslagsbanans gröna färgsättning.

Vid SRJ hade vagnen beteckningen Co 91 och efter 1956 Bo 91. Vid SJ:s övertagande av Roslagsbanans fordon 1959 dröjde det till 1961 innan vagnarna började märkas om och de nya identiteterna blev SJ Bop 903. 1970 ändrades beteckningen till BP 903. Vagnen ingick i affären när Stockholms Läns landsting köpte de södra roslagsbanorna från SJ 1972 och kom att användas i trafik till 1992.

Vagnen var tänkt att köpas Tjustbygdens Järnvägsförening men likviditetsbrist gjorde att den kom att inköpas av Förvaltnings AB Smålandsbanan. Den deponerades hos Tjustbygdens Järnvägsförening och överfördes till föreningen 1998. 2001 togs den i trafik efter att ha stått avställd i Jenny sedan 1993.

Vagnen har inte renoverats av föreningen men användes fram till 2009 som förstärkning vid trafiktoppar. Den är numera avställd i väntan på renovering.

 

SMAB BP 913

[bild saknas]

Littera och nr: BP 913

Tidigare littera och nr:  SRJ Co 101, SRJ Bo 101, SJ Bop 913, SJ BP 913, SLJ BP 913, SMAB BP 913

Tillverkare: Waggonfabrik Bautzen, Bautzen, Tyskland

Tillverkningsår: 1941

 Vagnen levererades 1941 till Stockholm-Roslagens Järnvägar som Co 101. Den kom att gå kvar i Roslagen fram till 1994 då den hamnade hos Småländska Smalspåret AB i Växjö. Under 1995 målades vagnen brun och användes tillsammans med nuvarande Bo 112 i samband med att järnvägen mellan Växjö och Klavreström firade 100 år. Dessa två veckoslut kom att bli de enda tillfällen som vagnen gick i trafik hos Småländska Smalspåret AB. 1997 kom vagnen att hamna på Smalspårsjärnvägen Hultsfred-Västervik och Tjustbygdens Järnvägsförening disponerade den en period för sin trafik. Småländska Smalspåret AB kom senare att hamna i en långvarig likvidation och när denna slutfördes kom vagnen 2005 att säljas till Tjustbygdens Järnvägsförening. Vagnen är avställd i väntan på renovering.

 

 

Evenemang

 

Augusti - September: Hultsfred Hemester

För mer info, förbokning och tidtabell, klicka här

Trafikinformation

Ännu rullar tågen på Smalspårsjärnvägen Hultsfred - Västervik

Lördagstrafik från 28 augusti till 25 september

Tidtabell och biljettpriser

Stöd verksamheten

Läs mer om hur du kan stödja vår verksamhet

Stöd verksamheten

Antal bytta sliprar 2021

2195 (uppdaterat 19/9)

2020 byttes 3704 sliprar

© 2018 Tjustbygdens järnvägsförening